fredag 9 december 2016

London Chess Classic – rond 1

Rond 1 på gång. Foto: Grand Chess Tour Twitter

GÖSTA SVENN:
”Man brukar säga att man spelar dåligt på sin födelsedag”, sa Stellan Brynell inför särspelet i New York, men tillade att födelsedagsbarnet Magnus Carlsen förstås var klar favorit. Just när jag läste Stellans uttalande erinrade jag mig ljuva minnen av en egen födelsedag. Jag fyllde 25 den gången och spelade ett av mina allra bästa partier mot ... javisstja, mot Stellan. Those were the days.

Premiärronden i London var de grova misstagens dag. Dagens födelsedagsbarn Hikaru Nakamura fick smaka en mardrömstårta.

Hikaru Nakamura – Wesley So 
Vit drar



13.Se2?? Sxe4!
och efter slagväxlingarna blev Nakamura småningom bonde under. Wesley So, som inledningsvis kom in som reserv i Grand Chess Tour men som nu leder touren – för övrigt precis före Nakamura – avslutade detta amerikanska derby med ett elegant torndrag:


29...Te8! 30.uppg.

Det var smärtsamt att se den nyblivne 29-åringen Nakamura gång på gång skaka på huvudet innan han gav slaget förlorat efter dessa 29 drag. Man kunde tänkt sig 30.Te4+ Kf7 31.Txe8 Kxe8 32.Ld2 Te4+ 33.Kd1 Lb3 (nästan) matt. Eller nej, det kunde man nog inte på sin födelsedag.

”Oj, är det hans födelsedag? Tur att jag inte visste det!” sa So i intervjun med Maurice Ashley efter partiet. So berättade att han också gjort fingerfel och blandat ihop öppningsvarianter, en gång mot just Nakamura i Sinquefield Cup 2015 när han öppnade c-linjen för tidigt: Nakas kungsindiska mästerverk. So är nu på väg in i den exklusiva 2800-klubben, det fattas bara någon poäng.

När turneringsledaren Malcolm Pein kallade fram spelarna inför ronden hälsade alla på varandra i god ordning, utom Vladimir Kramnik och Veselin Topalov. De två firar ett lite annorlunda jubileum: de har lyckats undvika skaka hand i tio år nu. Här tappade Topalov oväntat fattningen och spelade:

Vladimir Kramnik – Veselin Topalov 
Svart drar



20...e6??
”Everybody and his brother”, sa kommentatorn Yasser Seirawan, skulle slippa ha damen som blockadpjäs, den är urkass på att blockera. 20... Db7 var det rätta.
21.Sb5!
Javisst: d6-fältet. Sedan var Kramnik omutlig. Topalov nickade i alla fall lite erkännande när han gav upp, och Kramnik kallade motståndaren vid förnamn, ”Veselin”, i intervjun efter partiet. Duons barnsligheter börjar likna Ståhlbergs och Najdorfs gamla kontrovers, den som ingen av de två mindes upphovet till när de äntligen försonades.

Nästa bortsättning gjorde sig den engelska hemmafavoriten skyldig till. Det hela hade utvecklats till en kamp mellan Levon Aronians löparpar och Michael Adams två springare. ”Det var bara Larsen och Bronstein som ville spela med två springare mot löparparet”, berättade Seirawan, men Adams stod fint tills:

Levon Aronian – Michael Adams 
Svart drar



33...Ka8?? 34.Txd8+ Txd8 35.Df6!
med avgörande dubbelhot. Även Fabiano Caruana hade löparparet mot Vishy Anands kära springare, men lyckades inte vinna. Caruana behöver ta plus 4 (dvs. 6,5 av 9) för att kliva förbi Magnus och ståta som världsetta på elolistan.

Det jag tänker efter en sådan här rond är att om Carlsen ville spela tufft oftare, så som han gjorde i de två sista särspelspartierna mot Karjakin, då skulle han utveckla sitt spel ännu mer och sannolikt lämna övriga världseliten en bra bit bakom sig. Det jag dock också tänker på är vad Magnus tillstod om ensamhet i dokumentären Magnus – schackgeniet. Tål han att vara den enda människa som på allvar förstår sig på vårt spel? Ensam att begripa schack på djupet. Inte ha någon jämbördig här på planeten, utom iskalla datorprogram.

Rond 1
Levon Aronian – Michael Adams 1-0 
Hikaru Nakamura – Wesley So 0-1 
Maxime Vachier-Lagrave – Anish Giri remi 
Fabiano Caruana – Vishy Anand remi 
Vladimir Kramnik – Veselin Topalov 1-0

Partierna genomspelbara
Referat på TWIC, Chess.com, Chess24 och Chessbase.

Rond 2 (lördag kl 15)
Vladimir Kramnik – Levon Aronian 
Veselin Topalov – Fabiano Caruana 
Vishy Anand – Maxime Vachier-Lagrave 
Anish Giri – Hikaru Nakamura 
Wesley So – Michael Adams

* * * * *

LG: Bokvalet föll sig rätt naturligt när jag skulle i väg till operationen på universitetssjukhuset i Lund igår, en torsdag. Det fick bli John Steinbecks ”En underbar torsdag”. Jag gillar ironin i det valet. Att vistas på ett sjukhus med alla väntetider utan en bok måste vara olidligt. Man åker ju knappast dit för maten eller för inredningsinspiration. Innanför de väggarna kan man försöka bekämpa ledan med hjälp av Steinbeck.

Jag var där för att offra sköldkörteln, som växt ohämmat i många år och som hade börjat slingra sig runt luft-och matstrupe på ett oroväckande sätt. Det visade sig dessvärre att den också krupit under bröstkorgen. Tanken var att plocka bort hela körtelmöget men det blev tyvärr inte så.

Jag vet inte hur många gram en frisk sköldkörtel väger, men min visade sig väga mer än ett halvt kilo. När de båda kirurgerna slitit ut 4 hg sköldkörtel fick de alltför svaga signaler från stämbandsnerven, som riskerar att skadas vid sådana här operationer. Inte för att jag har någon sångarkarriär framför mig men jag vill åtminstone behålla så pass mycket röst att jag kan bjuda remi och acceptera remianbud på ett begripligt sätt. Dessutom hade jag vid det laget förlorat en halv liter blod, så det var dags to wrap it up och låta ett par hekto av körtelmöget vara kvar. Vad som ska hända med det får bli ett senare problem. Avbrutet och försegling.

Men boken hade önskvärd effekt: den framkallade leenden mitt i olusten.